När man ligger på sjukan och inte kan ta sig därifrån så har man bara 2 önskningar:

1. God och näringsrik mat

2. Sköna sängar

Självklart uppfylls inget av det! Maten smakar ingenting och ser ut att ha varit lagad av en blind deprimerad föredetta limfabriksarbetare... Sängarnas enda likhet med en hästens är att dom går att justera... Madrassen är ju inte direkt världen tjockaste och har man tillbringat större delen av dagen i den så är man rätt öm i ryggen kan jag säga... tur att dom inte bråkar om smärtstillande iaf...

Var ner och rökte för att fördriva tiden och handla lite godis, har fått nerladdningen att funka så jag ska fixa en film till ikväll, har ledsnat på att se på fotboll med en grovfisande granne som jag faktiskt tycker riktigt synd om.  Ska gå och tejpa en raggsocka på kärringen som vrålar hallå 15 ggr i timmen, sånt som till slut får sinnet att rinna över...

näe nu ska jag sluta gnälla det är mer synd om Lina som går hemma i ovissheten och är själv med alla barnen. Maktlös, utan riktig sömn och konstant orolig för mig... Jag vill bara gosa henne till sömns i famnen, mata henne med Peter Beier choklad och låta henne ha långa sköna sovmorgnar i ett mörkt och svalt sovrum... Ska skicka henne på spa när jag kommer hem!

Blev inte mycket av min permis igår inte... Var hemma nån timme innan jag fick jordens huvudvärk och fick åka ambulans tillbaka bara för att hamna hos "snygg-lars" från ICA reklamen som underläkare som ville "prata" när jag låg och krampade och var allmänt dryg! Lina lackade ur och blev eskorterad ut... Fick tala med den "seniore" läkaren men han var inte ett dugg mer begåvad... Vi lessnade och drog till Lund och då tog det UMAS 3,5 timme att faxa min journal... Väl i Lund fick jag en ordentlig genomgång med en senior neurolog som gjorde en noggrann undersökning och läste hela min journal och kollade min MR noga. Gick igenom och förklarade och kunde utesluta stroke/TIA och eventuella tumörer i skallen. Visste dock fortfarande inte varför jag var så sjuk som jag var. Får fortsätta måndag med läkarna här, dock inte akut-tomtarna som tur är.

Kom tillbaka vid 2-tiden i natt och slapp bli väckt halv sex för provtagning så jag fick sova till runt halvåtta...

Har en känsla av att jag lär bli kvar veckan ut men jag ska göra allt för att ta mig härifrån så fort jag någonsin kan! Saknar familjen ännu mer efter att bara ha fått rå om dom någon timme...

Tack till Långa Lina som var med till Lund igår, Tack Trine min kollega som jobbat för att hjälpa till att hitta resurser och vara ett stöd för Lina, Tack Jonas för att du ryckte in kollade med PACS och all choklad och blommor

Tack Bobo för att du hjälper till hemma när allt har varit kaotiskt!!!

Jag vill inte vara här vill vara med er min älskade familj och jag ska friskna till jag lovar!

Inte nog med att vi fick slåss för att få igenom en magnetröntgen av skallen så försökte dom aktivt ta livet av mig idag... Jourläkaren på medicin var tämligen nära att lyckas. Hade det inte varit för Lina hade jag nog legat i koma ikväll... Jag är hyperallergisk mot nästan all penecillin och när jag ville ha permis i helgen så gick dom med på att låta mig gå hem och slippa antibiotika i droppform. Idioten på akuten sa först att det inte gick att ersätta droppvarianten men skrev ändå ut bredspektrum penecillin vilket är lika med anafylaktisk chock inom 3 minuter för mig. Lina hörde namnet och slog till alla bromsar och vi fick ta ett samtal med läkaren över telefon tillsammans med syrran på avdelningen. Min fråga var på högtalartelefonen, varför han skrev ut ett bredspektra penecillin till en som är hyperallergisk? Det blev dödstyst i telefonen och sen sa han får jag prata med syster. Helt plötsligt så gick det utmärkt att ta tabletter istället för dropp av den enda sorten jag tål...

Nu är jag hemma och älskar det!!!

Tack älsklingen min för att du räddade livet på mig!!!

Lina som jag mötte på nätet för ganska lång tid sen är den stora kärleken, har aldrig älskat som jag älskar henne. Vi har byggt något jag trodde jag aldrig skulle få uppleva, Familj!

Jag har gått igenom mycket men Lina har givit mig den ro, den trygghet, den kärlek som jag aldrig känt tidigare i livet. Hon har fått mig att ta tag i de problem som präglat mitt liv baserat på min sjuka familj. Inte så dysfunktionell längre, har fått lära mig vad äkta kärlek är, vad känslan att älska ett barn är.

Vi har haft tuffa tider, tagit oss igenom dom, sjukdomar, blivit friska igen, haft ont om pengar, fått mer av dom, blivit svikna av folk omkring som vi stöttat, dom har fått sina straff av andra som dom svikit.

Vi har älskat, gosat, byggt upp en fantastisk familj med Fina, Benne, Morris och Beppe och inte minst Bobo... Vi har rest, vi har stannat hemma, vi har gått på korta och långa utflykter. Vi har stått brevid och stöttat varandra när det behövts. Vi har pluggat ihop, pusslat med tider, jobbat, kämpat för att få ihop tidspusslet, älskat, haft ungdomsgård hemma...

Vi har gjort allt det som många tar för givet, idag, från sjuksängen med en near-miss så är jag mer ödmjuk än någonsin för vad vi har och vad vi har gått igenom ihop...

Jag älskar dig mer än jag själv kan ge uttryck för och vad du någonsin kan förstå. Oavsett vad livet envisas med att kasta ut för hinder i vår väg så ska dom röjas bort, gås omvägar runt, hoppas, skutta, krypa, ålas förbi... Jag vägrar ge upp!

Du är min!

Det är ingen vila att ligga på sjukan... Förutom att personalen envisas att ge en medicin på konstiga tider och ta blodtryck och liknande kl 0530 på morgonen så envisas min rumsgranne med att fisa så att elefant skulle bli stolt samt var 5:e minut ligga och stöna och jämra sig. Han har problem med magen men följer inte instruktionerna från personalen om att resa sig, röra sig i sängen äta mm för att få igång magen... Så just nu börjar jag bli irriterad. Kunde inte somna förrän efter kl 0100 och blev väckt första gången vid 0500. Det blev med andra ord 4 timmars sömn, inte direkt att vila upp sig...

Ligger här och längtar hem något så sanslöst, Älsklingen, barnen, stojet och goset. Ser fram emot att vällinga pojkarna vid halvsju sju på morgonen, rena lyxen mot att ligga här.

Ska begära samtal med stroke-enheten här, ju mer jag läser desto tydligare är det att jag har antingen haft en TIA-attack eller mindre Hjärninfarkt, det släppte av sig själv igår och jag kommer kräva en utredning för att det är så att de som haft en TIA-attack är i mycket högre grad predisponerade till att få en större och mer allvarlig hjärninfarkt inom 2 dagar-till närmaste året - har ingen lust att vara orolig eller att bli ett kolli... Har alldeles för många år kvar att leva för att drabbas och jag är inte fyllda 40 än.

Har slagit på mp3:n i telefonen för att slippa höra grannen... Inte mycket att göra just nu här, lite nattpersonal och datorn som kan hålla mig sysselsatt. Kan inte somna om, för ljust, för ljudligt, för tråkigt, för ont att sova på handen med nålen i.

Har mest av allt lust att bara ta grejorna och smita ut från avdelningen nu och smyga in hemma och lägga mig brevid älsklingen och småkillarna för att höra dom snusa i sängen. Laga frukost till dom och bara mysa non-stop!!!

Nåja jag loggar upp och tömmer mer tankar efter att ha pratat med läkarjouren och rapporten på min MR. Har bara en känsla av att jag lär få fightas vidare för de flesta av läkarna har sett ut som flocken från fåret shaun...

Har ägnat kvällen nu när jag är mer fit for fight till att läsa på om Stroke/Hjärninfarkt/TIA så att jag är förberedd för diskussionen med läkarna imorgon. Har hittat massor av nyttig information skriven av strokeläkare för strokeläkare och vanliga dödliga.

Det är solklart så att dom missade samtliga varningstecken på akuten och om det sker igen, gud förbjude, så vet jag exakt vad som ska göras och vad som ska krävas! Är faktiskt skitförbannad!!! Hade det varit en kraftigare attack så hade jag varit ett kolli nu på grund av deras nonchalans och slarv på akuten!!!

Nu till något positivare, mina kära kollegor skickade blommor och choklad idag! Som kollegan Jonas sa missade han lite i kryssen så jag fick 3 askar belgisk choklad, skickade omedelbart ut den största till syrrorna här på medicinskt gastro för dom har verkligen gjort allt för att hjälpa till inkl ifrågasatt läkarjouren igår kväll när jag kom upp från akuten! Dom ska ha all heder, all cred och stora kramar från mig och familjen!!!

Hoppas kunna rymma hem på permis iaf imorgon, saknar min familj massor och pratade med Morris som saknade mig "pangmycket" som han sa. Man fattar inte hur mycket man älskar dom förrän man är tvungen att vara ifrån dom! Benne var ledsen igår men klarade inte att säga det, fick försäkra honom om att det blir bra via sms sent igår kväll...

Näe nu vill jag hem, saknar alla hela tiden!

Nu kan vi avsluta diskussionerna om infektion som bas för inläggning!

Låg i magnetröntgen och kände det bränna till i högersidan av hjärnan (vet det har varit omtvistat om jag verkligen har en) och en halvtimme efter att jag kom ut så kunde jag prata nästan helt normalt och nu känner jag för att sjunga arior!

Kan nog lugnt säga att jag tänker göra en anmälan på de läkare som vägrade ge mig en CT/MR...

Gick ner med Lina för en tjuvrökningen och kunde även konstatera att jag faktiskt kunde gå helt normalt också... Nu vill jag bara grilla de dumma j-vlarna som strulade och gå hem till familjen... Lär väl inte få komma hem ikväll men kanske imorgon. Lär väl bli lite uppföljningar här på sjukan men jag ser fram emot att få komma härifrån. Saknar alla barnen!!!

Ligger och mumsar på pirogerna som älsklingen köpt på Grekiska Livs på möllan till mig. Lyx! Har även lite feta fyllda fefferonis till fotbollen ikväll!

Nåja nu ska jag vänta in svaren från MR:n och kassera in en ursäkt från korkskallarna som inte lyssnade. Folket på avdelningen här har hela tiden kämpat för undersökning så dom ska ha all heder!!!

Har tillbringat natten sovandes hyfsat iaf. Somnade vid ett-rycket på en cocktail av panodil och dexofen, har haft förbannat ont i rygg och höger ben men tabletterna tar udden av det i alla fall. Vaknade av att dom började mecka runt i rummet vid halv sex och sen har det varit kört att somna om... Har fortfarande jävligt svårt att tala, kräver stor koncentration att få ut orden rätt, jobbigt är det minsta man kan beskriva det som men jag kan iaf skriva med normal hastighet.

Tjuvjobbade lite imorse eftersom jag fick hit datorn igår... han bränna ett 60-tal mail och koordinera upp ett antal saker som måste ske oavsett om jag ligger på sjukan eller inte.

Ser ut som en fläcktyfussjuk med alla stickmärken och nu har dom satt nål i högerhanden... ingen r-nknig med den de närmaste dagarna... *asg*

Ska strax ner på MR-röntgen, har haft besök av både Bobo och min älskling här på förmiddagen. Hade ledsagning ner till ingången så jag kunde tjuvröka lite...

Hade jag inte haft datorn med 3G-kortet hade jag blivit galen, har 1:an, 4:an och den dåligt dansk 2:a på tv:n. Tur att fyran funkar för jag har iaf kunnat kolla fotboll. Men som sagt datorn är räddningen tillsammans med lite tidningar som Lina handlat åt mig. Blir jag kvar över helgen får hon ta med sig boken som jag läser hemma. "snabba cash" av Jens Lapidus, kan klart rekommenderas. Han skriver rappt och initierat om den undre världen och stekarna på stureplans fest och drogvanor...

Näe ska försöka vila lite... men är för uttråkad för att sova för att vara helt ärlig... När jag blir frisk ska jag snacka 4 timmar non-stop!!!