När man ligger på sjukan och inte kan ta sig därifrån så har man bara 2 önskningar:

1. God och näringsrik mat

2. Sköna sängar

Självklart uppfylls inget av det! Maten smakar ingenting och ser ut att ha varit lagad av en blind deprimerad föredetta limfabriksarbetare... Sängarnas enda likhet med en hästens är att dom går att justera... Madrassen är ju inte direkt världen tjockaste och har man tillbringat större delen av dagen i den så är man rätt öm i ryggen kan jag säga... tur att dom inte bråkar om smärtstillande iaf...

Var ner och rökte för att fördriva tiden och handla lite godis, har fått nerladdningen att funka så jag ska fixa en film till ikväll, har ledsnat på att se på fotboll med en grovfisande granne som jag faktiskt tycker riktigt synd om.  Ska gå och tejpa en raggsocka på kärringen som vrålar hallå 15 ggr i timmen, sånt som till slut får sinnet att rinna över...

näe nu ska jag sluta gnälla det är mer synd om Lina som går hemma i ovissheten och är själv med alla barnen. Maktlös, utan riktig sömn och konstant orolig för mig... Jag vill bara gosa henne till sömns i famnen, mata henne med Peter Beier choklad och låta henne ha långa sköna sovmorgnar i ett mörkt och svalt sovrum... Ska skicka henne på spa när jag kommer hem!

Blev inte mycket av min permis igår inte... Var hemma nån timme innan jag fick jordens huvudvärk och fick åka ambulans tillbaka bara för att hamna hos "snygg-lars" från ICA reklamen som underläkare som ville "prata" när jag låg och krampade och var allmänt dryg! Lina lackade ur och blev eskorterad ut... Fick tala med den "seniore" läkaren men han var inte ett dugg mer begåvad... Vi lessnade och drog till Lund och då tog det UMAS 3,5 timme att faxa min journal... Väl i Lund fick jag en ordentlig genomgång med en senior neurolog som gjorde en noggrann undersökning och läste hela min journal och kollade min MR noga. Gick igenom och förklarade och kunde utesluta stroke/TIA och eventuella tumörer i skallen. Visste dock fortfarande inte varför jag var så sjuk som jag var. Får fortsätta måndag med läkarna här, dock inte akut-tomtarna som tur är.

Kom tillbaka vid 2-tiden i natt och slapp bli väckt halv sex för provtagning så jag fick sova till runt halvåtta...

Har en känsla av att jag lär bli kvar veckan ut men jag ska göra allt för att ta mig härifrån så fort jag någonsin kan! Saknar familjen ännu mer efter att bara ha fått rå om dom någon timme...

Tack till Långa Lina som var med till Lund igår, Tack Trine min kollega som jobbat för att hjälpa till att hitta resurser och vara ett stöd för Lina, Tack Jonas för att du ryckte in kollade med PACS och all choklad och blommor

Tack Bobo för att du hjälper till hemma när allt har varit kaotiskt!!!

Jag vill inte vara här vill vara med er min älskade familj och jag ska friskna till jag lovar!