så var det midnatt igen... Lina har just kommit från jobb och jag har varit hemma med alla barnen!

Dom små var som vanligt lagom vilda när jag skulle hämta dom på dagis, Morris skulle som vanligt leka klart och Beppe var otålig att komma iväg hem och mer eller mindre släpade iväg storebror... Hem laga mat till dom små, 17.20 kom jag på att jag glömt en kasse mat på dagis, springer ned och finner allt stängt... aaarggh, springa upp och hämta Beppe, ner och handla mjölk, youghurt, smör och bröd så att jag kunde fixa klart potatismoset...

Pojkarna åt som hästar, 1,5 stor portion var, när dom var klara så väntade badet, snabb-bad och tvätt inför fotografering på dagis... Hann få på dom kläderna innan dom var hungriga igen... Macka och ett fullkornskex sen var dom tillfälligt nöjda innan nannadags och en flaska välling var... Beppe kommer nog pissa som en tävlingshäst i natt.

Upp och äta middag med dom stora, Fina kunde inte vänta så hon åt när jag fortfarande låg hos småpojkarna, jag kom ut och åt och konstaterade att Benne satt vid datorn utan att ätit, Fina sa nämligen att bägge skulle äta... Skickade ut Benne i köket för en portion thai-kyckling som han älskade... skönt, trött på matdiskussioner... Vi tittade på en skitmatch på fotboll, Sverige - Nord-Irland... uschligt spel och 1-1 i matchen... suck... stoppade om Benne, fixade i köket och sen jobba... har asmycket att fixa med innan den här och kommande veckor.

Hoppas att Lina får chansen att vila ut på dagarna och hitta sin balans och rutin i livet. Hon har som tur är vänner och familj som kan vara där när jag är på jobb... men jag är ju oftast bara ett telefonsamtal bort även om jag kan vara många mil iväg. Älskar henne fruktansvärt mycket, hon har lärt mig mycket om mig själv, fått mig att tro att jag kan bli en bra pappa (jag som aldrig skulle ha barn eller gifta mig), irriterat mig, älskat mig för den jag är även om det funnits en del att jobba på... backloggen från mitt tidigare liv har tagit några år att beta av... Avskyr verkligen mina så kallade föräldrar och den skit jag släpat på under så många år... höll världen på en armslängds avstånd och lät intellektet styra mitt liv, det är ganska effektivt men trist i längden. Människan är fantastisk på att lura sig själv att allt är bra... bekvämt liv med jobb, träning, resor, god mat, musik och massor av böcker men ingen att dela vardagen med... Snacka om revolution i mitt liv när jag träffade Lina... Första dejten i Malmö fick jag träffa barnen och Bobbo...wow... tur att jag inte är feg iaf...

Näe det blir nog en följetong om mitt och vårt liv... nu ska jag pussa på Lina och jobba lite till...

PUSS OCH HUND som min kompis skulle säga...