Underbar morgon, gosiga killar som käkat välling i famnen och myst i största allmänhet. Vaknade utan huvudvärk för första gången sen i torsdags och det är obeskrivligt skönt.

Beppe ska in för klargörande för operationen imorgon, ska bli intressant att se hur han reagerar på operationen, hoppas allt går bra och att dom är lika bra som dom var i Lund när dom tog Morris mandlar.

Jag och Morris är hemma själva större delen av dagen men med stöd av Fina och Bobo om så behövs. Det blir samma sak imorgon och fredag.

Jag känner mig bättre och det verkar som allt har börjat landa i kroppen. Nu ska bara allt läka ihop och se till att det blir bra igen. Lite orolig för att testa cellgifterna igen men vad ska jag göra, alternativen är i princip värre och dom 2 vanliga tål jag inte alls... 'Får akut gallgångsinflammation av dom... Burr!!!

Näe nu ska jag väcka älsklingen och käka frukost!

Nu ska jag vila mycket, fan vet hur det ska gå till för jag har faktiskt ganska svårt att göra nuför tiden. Jag är en aktiv människa och har man stor familj så är det alltid något på gång. Imorgon är det förberedelser för Beppe och Lina på sjukhuset inför halsmandelborttagning på torsdag så jag har fått förstärkning med Fina hemma. Vet ju inte hur jag mår imorgon och på torsdag... Lite ostabilt men jag har klarat att vara uppe och käkat lunch och handlat idag med en stunds vila och lite "kel". Fattar inte riktigt fortfarande att jag inte jobbar på nästan 2 månader... lite overkligt men va fan det ger att man är utvilad för hösten som lär bli aktiv har jag en känsla av...

Har legat i soffan en bra stund ikväll och läst samt kollat lite fotboll och surfat. Lina servade med chips och vi får nattgäst i vårt extra barn N.

Är sugen på en macka och lite fetaost... ska nog ramla ut i köket och äta lite...

Ska forska imorgon om min sjukförsäkring för det kostar ju att vara sjuk... Har extra via jobb om jag inte minns fel, ett måste för det är ju dyrt att vara sjuk i det här landet... Först får man kraftiga löneavdrag, karensdagar och på topp så får man betala både akutbesök och pengar för varje dag man ligger inne... yipppiiiiieeee. VälfärdsSverige anno 2008...

Näe nu ska jag bara slöa framför teven och ladda för att vara med Morris imorgon när Lina är på sjukan med Beppe.

Så var man hemma igen, permanent. Blev utskriven från UMAS med en 2,5 veckas sjukskrivning och beordring att ta ut semestern efter det. Med andra ord börjar inte jobba förrän mitten av augusti.

Tur att det var min ordinarie läkare som hanterade ronden idag, han känner mig sen ett antal år och har min fulla sjukdomshistorik och därmed var det inget klydd med sjukskrivningsintyg som lär behövas för våra glada vänner på Försäkringskassan. De har ju som sport att neka folk sjukersättning numer. Läkaren igår snackade om stress/utmattning men det köper jag inte riktigt och min läkare håller mer för troligt att det är kopplat till de otrevliga cellgifterna jag käkar varje dag för att hålla min lever i schack. Har ju en onice dubbeldiagnos på levern Skleroserande Cholangit och Autoimmun Hepatit till det har jag Ulcerös Kolit och Ulcerös Artrit... Det är med andra ord bara skit... Men jag är otroligt frisk för att ha de sjukdomarna. Jag är princip aldrig sjuk och har inte sjukskrivningsdag sen 2002...

Nu ska jag äta middag!

Satt med läkarna i morse och dom konstaterade att jag förmodligen är utbränd... Att mina fysiska symptom är en stressreaktion och jag behöver vila. Jag tror dock inte på dom efter långt övervägande idag och diskussioner med Lina om vad som sagts idag.

Jag har en infektion i kroppen och den lär knappast vara framkallad av stress men kan definitivt vara utlöst av mina cellcept men dom har inga hårda bevis egentligen ingen susning om vad som skett. Det sa dom idag och då är det enklaste sätt att få undan en patient och man behöver inte gå vidare.

Vi får väl se vad som sker imorgon.

Ligger här och har just sett en film, uttråkad och seg...

Smet ut för en cigg och höll inte på att komma in igen... utlåst men som tur är så är det ganska mycket folk på avdelningen eftersom det är många ganska sjuka patienter här... Jag är den yngsta och friskaste av alla och glider om kring och känner mig som en fejkare bland alla nästan dödssjuka gamlingar här... en del är det tveksamt om dom kommer härifrån innan sommaren eller någonsin...

Nåja jag laddar för morgondagen men det är ju alltid svårt att veta vad som sker. Ska ha ett ordentligt snack med läkaren iaf och sen får vi ta det därifrån. Hoppas kunna få vara hemma och bara komma in för prover och diskussioner. Har ingen lust att ligga här och äta trist mat och bara ha datorn som sällskap, de andra patienterna är inte direkt uppiggande att diskutera med och det skiljer mycket i våra liv. Jag är mitt upp i mitt, dom närmare sig slutet och det är iofs intressant att lyssna på deras historier men jag har helt enkelt inte orken...

Längtar hem något vansinnigt till familjen ikväll!

När man ligger på sjukan och inte kan ta sig därifrån så har man bara 2 önskningar:

1. God och näringsrik mat

2. Sköna sängar

Självklart uppfylls inget av det! Maten smakar ingenting och ser ut att ha varit lagad av en blind deprimerad föredetta limfabriksarbetare... Sängarnas enda likhet med en hästens är att dom går att justera... Madrassen är ju inte direkt världen tjockaste och har man tillbringat större delen av dagen i den så är man rätt öm i ryggen kan jag säga... tur att dom inte bråkar om smärtstillande iaf...

Var ner och rökte för att fördriva tiden och handla lite godis, har fått nerladdningen att funka så jag ska fixa en film till ikväll, har ledsnat på att se på fotboll med en grovfisande granne som jag faktiskt tycker riktigt synd om.  Ska gå och tejpa en raggsocka på kärringen som vrålar hallå 15 ggr i timmen, sånt som till slut får sinnet att rinna över...

näe nu ska jag sluta gnälla det är mer synd om Lina som går hemma i ovissheten och är själv med alla barnen. Maktlös, utan riktig sömn och konstant orolig för mig... Jag vill bara gosa henne till sömns i famnen, mata henne med Peter Beier choklad och låta henne ha långa sköna sovmorgnar i ett mörkt och svalt sovrum... Ska skicka henne på spa när jag kommer hem!

Blev inte mycket av min permis igår inte... Var hemma nån timme innan jag fick jordens huvudvärk och fick åka ambulans tillbaka bara för att hamna hos "snygg-lars" från ICA reklamen som underläkare som ville "prata" när jag låg och krampade och var allmänt dryg! Lina lackade ur och blev eskorterad ut... Fick tala med den "seniore" läkaren men han var inte ett dugg mer begåvad... Vi lessnade och drog till Lund och då tog det UMAS 3,5 timme att faxa min journal... Väl i Lund fick jag en ordentlig genomgång med en senior neurolog som gjorde en noggrann undersökning och läste hela min journal och kollade min MR noga. Gick igenom och förklarade och kunde utesluta stroke/TIA och eventuella tumörer i skallen. Visste dock fortfarande inte varför jag var så sjuk som jag var. Får fortsätta måndag med läkarna här, dock inte akut-tomtarna som tur är.

Kom tillbaka vid 2-tiden i natt och slapp bli väckt halv sex för provtagning så jag fick sova till runt halvåtta...

Har en känsla av att jag lär bli kvar veckan ut men jag ska göra allt för att ta mig härifrån så fort jag någonsin kan! Saknar familjen ännu mer efter att bara ha fått rå om dom någon timme...

Tack till Långa Lina som var med till Lund igår, Tack Trine min kollega som jobbat för att hjälpa till att hitta resurser och vara ett stöd för Lina, Tack Jonas för att du ryckte in kollade med PACS och all choklad och blommor

Tack Bobo för att du hjälper till hemma när allt har varit kaotiskt!!!

Jag vill inte vara här vill vara med er min älskade familj och jag ska friskna till jag lovar!

Inte nog med att vi fick slåss för att få igenom en magnetröntgen av skallen så försökte dom aktivt ta livet av mig idag... Jourläkaren på medicin var tämligen nära att lyckas. Hade det inte varit för Lina hade jag nog legat i koma ikväll... Jag är hyperallergisk mot nästan all penecillin och när jag ville ha permis i helgen så gick dom med på att låta mig gå hem och slippa antibiotika i droppform. Idioten på akuten sa först att det inte gick att ersätta droppvarianten men skrev ändå ut bredspektrum penecillin vilket är lika med anafylaktisk chock inom 3 minuter för mig. Lina hörde namnet och slog till alla bromsar och vi fick ta ett samtal med läkaren över telefon tillsammans med syrran på avdelningen. Min fråga var på högtalartelefonen, varför han skrev ut ett bredspektra penecillin till en som är hyperallergisk? Det blev dödstyst i telefonen och sen sa han får jag prata med syster. Helt plötsligt så gick det utmärkt att ta tabletter istället för dropp av den enda sorten jag tål...

Nu är jag hemma och älskar det!!!

Tack älsklingen min för att du räddade livet på mig!!!