Av många orsaker så bröt jag med mina föräldrar för ett antal år sen och jag har inte hört ett ord av ursäkter för min uppväxt framförallt från min sk mamma… Det tog mig år av terapi att ta mig igenom och komma ut som en hyfsat sund människa… Min uppväxt  gjorde att jag inte vågade släppa någon nära vilket höll på att knäcka mitt äktenskap, det gjorde att jag aldrig ville ha barn (jag har dock aldrig haft en medveten tanke runt det förrän för några år sedan). Jag hade aldrig kommit igenom det utan stödet från min fru, hennes envisa och aldrig sviktande stöd och tro på mig som människa… Det har jag nästan aldrig upplevt annars och tack vare henne är jag pappa till 4 underbara barn.  Det har inte varit någon lätt resa milt uttryckt, det har kostat mig tårar, tvivlan, smärta i själen som inte går att beskriva… Jag har fått göra upp med mig själv och allt som jag trott varit sant hela mitt liv… Jag har inte fått någon upprättelse från de som skadat mig eller ens ett förlåt…  Ikväll ringde min moster och försökte manipulera mig till att ta kontakt med min mamma, med ord som livet är för kort för att inte låta udda vara jämnt, hon är ju trots allt farmor till dina barn (min kommentar var biologiskt ja,) jag vet att din mamma saknar dig men hon vågar inte kontakta dig för att hon tror att din fru inte skulle tillåta dig kontakt mm, din syster ska ha barn och du ska bli morbror… vad hon inte visste var att jag varit i kontakt med min syster under sommaren som gick när hon ville ha kontakt. Jag hade en del krav som uppenbarligen inte föll i god jord, hörde aldrig av henne igen. I min värld var det enkla krav, ingen info till mina föräldrar, behandla mina barn likvärdigt, det 2 äldsta är officiellt bonusbarn men dom ÄR mina barn, enkla krav i min värld… … Tog en cigg på balkongen med min fru och pratade kort efter samtalet, gick in i duschen och rakade huvud och nylle och tog mig en ordentlig funderare på vad hon sagt. Jag konstaterade i duschen att i helvete heller… hon har inte visat någon ånger, inga ursäkter, ingen omtanke, ingenting… Mina föräldrar är inte mina föräldrar mer än biologiskt, mina barn ska inte ha med dom att göra, det är ingen skillnad mellan någon av dom…bägge är kräk på sitt eget sätt men min mamma är det mest då hon är fullständigt iskall och skyddade min pappa i alla år… Mina barn ska växa upp som starka, fria, glada människor utan sjuka värderingar, styrning från föräldrar… barn ska få vara barn och se livet som en underbara utmaning dag för dag! Dom ska inte sitta fint vid bordet, äta upp maten om de inte gillar den, bete sig som konvenansen föreskriver…  Om man vill veta hur jag mår ärligt och uppriktigt är man välkommen att ringa mig, vill man försöka manipulera mig bör man inte ringa eller kontakta mig… Jag är en smula för intelligent och hårdhudad numera för det men för min familj och vänner är den hårdheten inte där, dom är det som betyder något för mig! Inget annat är viktigt! Jag är inte till salu, någonsin!