För första gången på länge har jag och Lina haft en kväll för oss själva i soffan! Vårt liv går på högvarv och det parat med sjuka och skadade barn har verkligen varit slitigt...

Lina lagade god middag till oss alla inkl Bobo och Finas kompis från italien för 2 år sen.

Killarna var vilda ända fram till läggdags och det tog en timme och röja spåren av deras framfart.

Att få njuta av en kväll i soffan med älsklingen är lyx, balsam för själen och gör så gott att det inte kan köpas för pengar.

Vi käkade chips, kollade 88 minutes, en film jag verkligen kan rekommendera. Sitter nu i soffan och kollar in i varsin laptop och skriver kvällsblogg efter att ha letat musik till en av de mer dramatiska scenerna till Linas pjäs.

Det finns så mycket här i livet som är hårt, kallt och hjärtlöst. Man ser det på tv, läser det i tidningar och ser människor i ens närhet drabbas av fullständigt obegripliga saker. Man kryssar allt man har för att få en chans att det inte ska drabbas ens egen familj, ens barn. Att inte sätta värde på det man har och alltid sträva efter "the next big thing" oavsett vad det är är visserligen mänskligt men inte desto mindre skadligt. Jag är lyckligt lottad, fantastisk fru, underbara barn, bra jobb, bra boende och ett rimligt behagligt liv. Det var inget jag faktiskt trodde att jag skulle få i mitt liv. JAG, karriärs-nissen som inte släppte någon in på livet, som alltid stod stark och rationell inför andra, tog steg, släppte ett bra jobb i Stockholm för ett ovissare liv med fru, barn, hund... gravt irrationellt men det är jag, vägrar backa för hinder eller utmaningar i mitt liv. Jag som alltid varit den som lämnat och gått min väg när det blivit för intimt eller krävande. Jag som jobbade 60-70 timmar i veckan och slukade böcker, filmer, kunskap dygnet runt som det kändes och inte hade någon att krama när det behövdes... Jag använde musiken för att parera känslorna och ikväll laddade jag Albinonis Adagio i G minor som jag alltid spelade när det var för mycket i mitt liv...  Fick flashbacks till mitt tidigare så välordnade liv där jag var nummer 1, 2 och 3 i prioriterngsordning.

Nu har jag familj, 4 barn, minibuss och et kvalificerat jobb i en av världens största koncerner... och inget var planerat över huvudtaget.

Näe nu är jag helt enkelt för trött för att skriva vad jag mer tänkt, somnar sittandes i soffan mindre snorig och jävlig än i morse tack vare våra Zyrlex jag tittade i medicinskåpet, nu ska jag lägga mig för jag är trött!

 

antigone

27 april 2008 01:17

Tur du vågade hoppa!*ler*

Älskar dig!

 

bobo

27 april 2008 21:30

Ler-ja du har verkligen vänt på livet!
Tur du hoppade!!
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

themighty1.wordpress.com... nästan alla är inbjudna...

... och lämnar för en lösenskyddad blogg, har ju inte så många intresserade läsare som min älskling men lämna en mailadress som är igenkänningsbar så får eventuella intresserade ett mail......

Ruggigt bra film som en hel del överspända, överentusiastiska pretton borde se... Den visar på den sjuka hysterin i USA över utseende, karriär, populäritetstävlingar...   Skön film med andra ord!!!   Se den! ...

Morris och Beppe är väldigt pojkiga! Det kan man nog lugnt säga nu för tiden.   Det är bilar, flygplan, motorcyklar, pistoler, datorer, mobiltelefonspel och hårdrock! Morris sitter och diggar på youtube vid datorn, stora favoriten som jag lurade ut ...

Har varit ute mycket idag, Morris kompis Jack var hos oss eftersom dom packar för flytten... Vi drog till Maria Hage för att Lina som har haft det tufft med alla sjukdomar, sjukhus vistelser och allt annat j-vla skit som varit skulle få lite lugn och...