Det är sol och varmt här i Malmö!!! Det är verkligen vår och idag var det premiär för mys vid havet. Vi har ju världens bästa strand för barn från BO01 till turbinen, en sträcka på flera kilometer som är långgrunt. Det är utomordentligt underbart och idag var det fantastiskt skönt att leka på ribbans lekplats med en lite tur ner till havet för att doppa fötterna (se bilderna). Det var riktigt varmt idag och att plaska med fötterna var så skönt och en påminnelse av vad som komma skall till sommaren.

Beppe var lite skeptisk men tyckte det var spännande som han själv sa, lite otäckt med sjögräs och lera men Morris tvekade inte en sekund rätt ut och promenera i vattnet.

Hem och käka färsbiffar och tvätta ett gäng maskiner, det blir en hel del på en vecka och vi har inte stödtvättat något denna vecka... dumt men bra för elräkningarna. Diskmaskinen går ju jämt och nu verkar den vara på väg att ställa in ordentligt... mutter...

Ligger i soffan och bloggar och ska ut och hjälpa älsklingen innan det är dags att hämta upp all tvätt...

Lördag, varmt och dags för lekplats!!!

Morris bäste kompis J kom med till vår favvolekplats Maria Hage som ligger på promenadavstånd, dvs cirkus 20 minuter med småfolksfart genom parken. Dom sprang som skållade troll runt i parken på väg dit, kollade grågässungarna, hoppade på grushögar, klättrade, hoppade mer, kollade blommor, samlade pinnar mm...

Väl framme så var det full fart fram och tillbaka, upp-ner, gunga, springa klättra, åka kana, gräva, fika, springa springa springa! Dom var dom enda i tshirt alla andra barn hade fleecejacka och mössa och samtliga föräldrar betraktade mig som en suspekt pappa på gränsen till barnamisshandlare... Deras barn är ju äckligt uppfostrade och gräver knappt utan uppmaning medan min vilddjur inte är still mer än 15 millisekunder och då fryser man inte och dessutom har dom vett nog att säga till om dom fryser!

Vi knallade hem och käkade korv och makkisar, Morris och J's favvomat, J's pappa kom och hämtade honom och Beppe däckade med Lina. Morris och jag kollade Lillefot och röjde hemma.

Blev just påmind av min älskade att jag faktiskt inte kommenterade de underbara rosorna jag fick igår med en kärleksförklaring som är så vacker att jag nästan inte tror på att jag förtjänar den.

Du är mitt liv, du har räddat mitt liv bokstavligen och jag älskar dig så det gör ont!

För första gången på länge har jag och Lina haft en kväll för oss själva i soffan! Vårt liv går på högvarv och det parat med sjuka och skadade barn har verkligen varit slitigt...

Lina lagade god middag till oss alla inkl Bobo och Finas kompis från italien för 2 år sen.

Killarna var vilda ända fram till läggdags och det tog en timme och röja spåren av deras framfart.

Att få njuta av en kväll i soffan med älsklingen är lyx, balsam för själen och gör så gott att det inte kan köpas för pengar.

Vi käkade chips, kollade 88 minutes, en film jag verkligen kan rekommendera. Sitter nu i soffan och kollar in i varsin laptop och skriver kvällsblogg efter att ha letat musik till en av de mer dramatiska scenerna till Linas pjäs.

Det finns så mycket här i livet som är hårt, kallt och hjärtlöst. Man ser det på tv, läser det i tidningar och ser människor i ens närhet drabbas av fullständigt obegripliga saker. Man kryssar allt man har för att få en chans att det inte ska drabbas ens egen familj, ens barn. Att inte sätta värde på det man har och alltid sträva efter "the next big thing" oavsett vad det är är visserligen mänskligt men inte desto mindre skadligt. Jag är lyckligt lottad, fantastisk fru, underbara barn, bra jobb, bra boende och ett rimligt behagligt liv. Det var inget jag faktiskt trodde att jag skulle få i mitt liv. JAG, karriärs-nissen som inte släppte någon in på livet, som alltid stod stark och rationell inför andra, tog steg, släppte ett bra jobb i Stockholm för ett ovissare liv med fru, barn, hund... gravt irrationellt men det är jag, vägrar backa för hinder eller utmaningar i mitt liv. Jag som alltid varit den som lämnat och gått min väg när det blivit för intimt eller krävande. Jag som jobbade 60-70 timmar i veckan och slukade böcker, filmer, kunskap dygnet runt som det kändes och inte hade någon att krama när det behövdes... Jag använde musiken för att parera känslorna och ikväll laddade jag Albinonis Adagio i G minor som jag alltid spelade när det var för mycket i mitt liv...  Fick flashbacks till mitt tidigare så välordnade liv där jag var nummer 1, 2 och 3 i prioriterngsordning.

Nu har jag familj, 4 barn, minibuss och et kvalificerat jobb i en av världens största koncerner... och inget var planerat över huvudtaget.

Näe nu är jag helt enkelt för trött för att skriva vad jag mer tänkt, somnar sittandes i soffan mindre snorig och jävlig än i morse tack vare våra Zyrlex jag tittade i medicinskåpet, nu ska jag lägga mig för jag är trött!